Viktig information. Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse. Genom att stänga denna ruta accepterar du att cookies används. Läs mer
Stäng

Ansvarsfulla investeringar handlar inte bara om ”screening” och om att skriva under PRI. Det viktiga och riktiga arbetet sker i möten med bolagen, skriver Erik Amcoff, kommunikationschef och ledamot i Carnegie Fonders råd för ansvarsfulla investeringar.

Här om veckan fick vi på Carnegie Fonder en flott utmärkelse: bästa fondbolaget, enligt Prosperas undersökning ”Fund Distributors & Selectors”.

Det är en mängd frågor som ställs, avseende fondernas avkastning, förvaltarnas kompetens, fondbolagens administration, service, information, med mera. Det sammanvägda betyget av alla delmoment placerade Carnegie Fonder i topp.

Självklart är vi mycket stolta över guldmedaljen. Men det som gör oss extra stolta är att allt fler av Sveriges investerare, fondutvärderare och distributörer uppskattar vårt arbete med ansvarsfulla investeringar.

En av Prosperas frågor var nämligen How do you evaluate the fund companies’ competence within responsible investments?Här kom vi inte överst, men vi avancerade ordentligt från förra året till att nu tillhöra de bästa. Vi ser det som att vårt arbete uppmärksammas och det innebär naturligtvis en uppmuntran för oss att anstränga oss ytterligare.

Resultatet signalerar att marknaden – ni andelsägare, analytiker och partners – förstår och uppskattar att det finns olika sätt att arbeta med ansvarsfulla investeringar. Inget hållbarhetsarbete utgör den enda rätta vägen och ingen metod är nödvändigtvis bättre än den andra. Det måste få finnas olika vägar framåt.

Vissa aktörer lägger stor vikt vid köpt hållbarhetsanalys och på att rösta på alla stämmor, medan andra, som vi på Carnegie Fonder, fokuserar på egen analys (exempelvis David Östmans granskning av aktier med låga P/e-tal+minskade CO2-utsläpp), valberedningsarbete och kontinuerlig dialog med så många som möjligt av våra innehav.

Visst har vi skrivit under PRI, visst undviker vi branscher som tobak och vapen, och visst ratar vi företag som bryter mot internationella normer – det gör de allra flesta, till och med många indexfonder (även om vissa tycker det är ok med kärnvapen).

Detta är viktigt, och något som hela tiden utvecklas och förfinas; nyligen beslutades exempelvis att Carnegie Småbolagsfond från och med nu tackar nej till investeringar i spelbolag.

Men egentligen är det nästa steg, det riktiga påverkansarbetet, som borde vara ännu mer självklart. Och det är alltså det som allt fler investerare efterfrågar, och det är det som vi gladeligen diskuterar. Att ”exkludera” är ju det enkla, men att påverka är det viktiga. Så ser i alla fall vi på Carnegie Fonder på saken.

Och det handlar inte bara om så kallade påverkansdialoger. Dessa initierar vi när något har gått ordentligt snett, när ett innehav på grund av en olycka eller oaktsamhet brutit mot någon av FN Global Compacts tio principer. Dessa är alltid få, för närvarande bara ett av drygt 350 innehav för vår del.

Vi vill gärna tro att det beror på att de sämsta företagen sållas bort i vår analysprocess. Vi investerar ju inte i vad som helst, något Carnegie Rysslandsfonds förvaltare Fredrik Colliander belyser när han skriver om årets ohållbara vinnare på Moskvabörsen.

Vårt uppdrag är att investera i bra bolag, som agerar långsiktigt i allt de gör – och som förvaltare är det vår skyldighet att säkerställa detta.

Ett enkelt exempel på hur det går till är att vi försöker träffa våra innehav i så kallade intressentdialoger om hållbarhet. Ett fokuserat möte, där vi bara diskuterar hållbarhetsfrågor. Bolaget berättar om sina planer och initiativ, och vi på Carnegie Fonder för fram våra förväntningar och förslag.

I slutet av november träffade jag och förvaltaren Viktor Henriksson innehavet Nordic Waterproofing, ett av Carnegie Småbolagsfonds största innehav, i just en sådan intressentdialog.

Det började med en kopp kaffe, och blev en djup diskussion med Nordic Waterproofings finansdirektör Jonas Olin och företagets konkreta arbete med leverantörskedjor, klimatpåverkan och arbetsplatsolyckor, och hur arbetet kan utvecklas.

Analys och diskussion om risker och möjligheter. En helt vanlig dag på jobbet, helt enkelt.