Viktig information. Vi använder cookies för att ge dig bästa möjliga upplevelse. Genom att stänga denna ruta accepterar du att cookies används. Läs mer
Stäng

De unga tvekar – men aktieinvesteringar torde slå det mesta även i framtiden. Carnegie Fonders vd Hans Hedström undrar om vi har curlat bort våra barns pensionssparande.

Fondspararna börjar bli gamla. Vi som är pensionärer eller nu tydligt kan se pensionen närma sig vid horisonten utgör kärnan bland fondernas privatinvesterare. Det är inte så konstigt att vi sitter på större delen av kapitalet då vi ju varit investerade en lång tid, men även antalsmässigt ligger vi långt före de yngre generationerna. Jag tror att flertalet av de äldre fondspararna är tacksamma att de en gång i tiden började spara i fonder. Pensionen motsvarar ju sällan inkomsterna från lönearbete, så ett hyggligt sparkapital kommer väl till pass. Varför tvekar de yngre att göra samma sak som vi en gång i tiden, nämligen börja fondspara, när de rimligen bör förstå att deras föräldrar har blivit rikligen belönade?

Faktorer som driver börserna

Trots några sättningar har avkastningen på aktiemarknaderna under de senaste dryga 30 åren varit synnerligen god. Det kan exemplifieras med utvecklingen för Carnegie Sverigefond och Carnegie Strategifond, vilka startade i slutet av 1980-talet. Sverigefonden har givit en årlig avkastning om 13 procent och Strategifonden 14 procent (se graf nedan). Och då har vi ändå haft tre rejäla krascher då Stockholmsbörsen tappat över 50 procent.

Det går att identifiera några faktorer som haft en viktig positiv påverkan på börsutvecklingen.

Företagens vinstmarginaler har ökat betydligt. Det är inte primärt ökad efterfrågan eller högre produktivitet som är förklaringen, utan det är lönekostnaderna som har kunnat hållas i schack. Det står i bjärt kontrast till 1970-talet, då vi inte minst i Sverige fick se lönekostnaderna skena i väg så att vi tvingades till flera stora devalveringar för att behålla konkurrenskraften.

Under den här 30-årsperioden har vi också fått se räntorna sjunka till dagens extremt låga nivåer. Det har kunnat försvara högre aktievärderingar i form av till exempel högre p/e-tal.

Samtidigt har skuldsättningen kunnat öka utan att räntekostnaderna stigit.

Jag kan inte hävda att det fondsparande som jag inledde på 1980-talet föregicks av analys med slutsatserna att löneökningarna skulle vara låga under överskådlig framtid och att vi skulle få minusräntor. Den som påbörjar ett långsiktigt fondsparande idag bör dock räkna med att dessa förhållanden inte består i evighet. Är det denna insikt som gör att yngre generationer tvekar inför fondsparande?

Dyrbart att missa tåget

Även om insikten vore korrekt är det som bekant svårt att veta när trenden vänder. Att stå utan ett fondsparande i en tid när värdepappersmarknaderna går starkt blir i längden dyrbart. Med en allt längre livslängd ökar också vårt behov av ett sparkapital på gamla dagar. Därutöver vet vi att allt möjligt oförutsägbart kommer att inträffa, som påverkar avkastningen både positivt och negativt.

Idag finns fondsparande för alla smaker i form av aktie-, bland- och räntefonder. Det mesta kommer långsiktigt att vara bättre än sparande på bankboken. Även om framtiden är oviss tycker jag att det är svårt att inte rekommendera våra barn att påbörja ett fondsparande med rimlig riskspridning.

För det kan väl inte vara så att vi curlat våra barn så mycket att de räknar med att vi föräldrar ska finansiera både vår egen och deras pension?


Hans Hedström är civilingenjör från KTH och vd för Carnegie Fonder. Han har så gott som hela sitt sparande i Carnegie Strategifond.

Vill du komma igång med ditt eller ditt barns sparande?

Läs mer om investeringar eller hör av dig! Vi är tillgängliga vardagar 9.00-17.00. 08 12 15 50 00 – spara@carnegiefonder.se.