Stäng
Språk
Meny

Colombia — Bästa börsen i Latinamerika

Den colombianska börsen är på väg tillbaka, efter kraftig nedgång under 2014-2015, och är numera den bästa börsen i Latinamerika med en uppgång på cirka 18 procent under 2016.  Jan-Olov Olsson, Carnegie Emerging Markets, kommenterar utvecklingen i och vilka möjligheter landet står inför.

När vi, i början av 2015, skrev om Colombia kunde vi rapportera om en aktiemarknad och valuta som i det närmaste varit i fritt fall under en tid främst som reaktion på den dramatiska oljeprisnedgången under 2014. I slutet av 2015 i samband med vårt besök i Colombia kunde vi konstatera att utvecklingen fortsatt på samma sätt med en börs som under året fallit cirka 25 procent och en valuta som fallit cirka 35 procent mot USD. Men så hade också oljepriset gått ned med cirka 25 procent under tiden.

Ska det då aldrig vända för Colombia? Jo, faktiskt är det så att börsen nu efter 4 månader 2016 har varit en av de bästa i Latinamerika med en uppgång på cirka 18 procent och därtill har den colombianska peson stärkts med knappa 10 procent mot USD. Utvecklingen har därmed gått i samma riktning som i många andra tillväxtmarknader där uppgångar i olje- och andra råvarupriser påverkat synen på marknaderna positivt och också fundamentalt gjort att hårt ansträngda handels- och bytesbalanser förbättrats. Förstärkningen i valutakursen gör också att utsikterna för inflation och ränteläge förbättrats.

För Colombias del har oljeindustrin varit av stor betydelse och det är därför som oljepriset haft en så dramatisk inverkan på börs och valuta. Tidigare stod oljeindustrin för 50 procent av den totala exporten och nästan 10 procent av BNP. Det statskontrollerade oljebolaget Ecopetrol var dessutom helt dominerande på börsen. När man investerade i colombianska aktier var det därför fråga om att investera i oljerelaterade sådana och i samband med direktinvesteringar i ekonomin var det till stor del fråga om investeringar i oljerelaterade projekt. I dagens läge har däremot Ecopetrols vikt på börsen minskat till bara 8 procent och den stora investeringsverksamheten i landet är inte längre inom oljesektorn utan snarare inom infrastruktur.

Av detta skäl tycker vi att utländska investerare alltför enkelspårigt fokuserat på oljeprisutvecklingen och därmed missat att Colombias ekonomi under senare tid förändrats på många sätt.

Något som genomsyrar synen på Colombia är FARC-gerillan som sedan tidigt 60-tal funnits i landet. FARC’s ställning har försvagats och i nuläget har gruppen bara cirka 7 000 medlemmar som bedriver sin verksamhet baserad på bl.a. narkotika i avlägsna, glesbefolkade delar av landet där centralregeringen inte har full kontroll. Colombianernas vardag påverkas därför inte direkt av FARC men bl.a. säkerhetsåtgärder mot gruppen är kostsamma och påverkar därmed myndigheternas möjligheter att satsa på sociala insatser. Det är därför som man har stora förhoppningar om att ett fredsavtal inom kort ska kunna slutas med FARC inom ramen för den fredsprocess som inleddes för några år sedan.

Även om ett fredsavtal initialt skulle innebära kostnader för staten med risk för eventuella skattehöjningar så kommer de långsiktiga fördelarna att överväga. Delar av landet som idag är utom kontroll kommer att kunna inlemmas i den officiella ekonomin med möjligheter för företag att expandera inom t.ex. olje-, mineral- och jordbrukssektorerna. Bankerna kommer att kunna öka sin projektfinansiering och detaljhandel kommer att kunna etableras i nya områden.

Colombia är genom sin topografi ett extremt svårforcerat land och behovet av infrastrukturinvesteringar i bl.a. vägar är närmast obegränsat. När nu oljerelaterade investeringar minskat är det i stället just investeringar i vägar som blivit en ny tillväxtmotor. Efter flera års planering lanserade regeringen under 2015 ett program för väginvesteringar om 25 miljarder USD. En lång rad konkreta projekt har specificerats och anbudsgivare tilldelas dessa som koncessioner. Redan är ett flertal projekt fördelade men processen har varit relativt långsam då man från regeringens sida varit extremt mån om att undvika korruption. Projekten finansieras genom bankupplåning och bidrar därmed till tillväxt i bankväsendet. Cement- och byggindustrierna gynnas naturligtvis också direkt av programmet. Hela Colombias ekonomi gynnas av bättre transporter och tillgänglighet.

Fonden Carnegie Emerging Markets är exponerad mot utvecklingen bl.a. genom innehav i Bancolombia – landets dominerande bank – och mexikanska cementtillverkaren Cemex som genom sitt dotterbolag Cemex Latam Holdings har verksamhet i Colombia.

För att få exponering mot en potentiellt bättre konsumentutveckling är vi sedan en tid också investerade i livsmedelsproducenten Grupo Nutresa som vi besökte i Colombia i december. Bolaget är cirka 100 år gammalt med huvudkontor i Medellin. Det var ursprungligen en tillverkare av främst choklad men har genom åren diversifierats och domineras numera av produktion och försäljning av charkuterier, kakor, kex, choklad, kaffe, glass och pasta. Totalt har bolaget ett 70-tal varumärken. Ungefär 65 procent av försäljningen sker i hemlandet där man räknar en övergripande marknadsandel om 61 procent. De senaste årens svagare inhemska ekonomi och den svaga valutan har gjort att Nutresa stärkt sin position i Colombia eftersom konsumenterna övergett dyra importerade produkter och gått över till inhemska. Exportvärdet för bolagets produkter från Colombia uppgår till 180 miljoner USD per år. Totalt har koncernen 45 produktionsanläggningar varav 28 finns i Colombia.

En speciell verksamhet är ägandet av 30 procent i Starbucks Colombia där man är partner med Alsea, ett mexikanskt börsnoterat restaurangföretag med verksamhet i hela Latinamerika. Verksamheten är relativt ny och målet är att man ska öppna 50 Starbucks-caféer i landet. Det som är speciellt i sammanhanget är att Colombia är det enda landet i världen där Starbucks använder lokalproducerat kaffe utan särskild bearbetning. Allt annat kaffe som används i Starbucks caféer transporteras först till bolagets hemmabas Seattle i USA för att bli Starbucks-anpassat innan det transporteras tillbaka ut i det globala cafénätet. Detta visar vilket stort förtroende världens kanske största caféaktör har för Nutresas kaffekompetens.

Under 1990-talet inledde Grupo Nutresa en internationell expansion och har sedan dess förvärvat en rad bolag i angränsande länder. Numera har man produktionsverksamhet utanför Colombia i USA, Mellanamerika, Venezuela, Ecuador, Peru och Chile. Produkterna har dock en än större spridning än så då de säljs i över 70 länder i 5 världsdelar.

Fler artiklar

Sju förvaltare listar tio aktiefavoriter

Sju förvaltare listar tio aktiefavoriter

Vem bryr sig om höstmörkret när det finns så många spännande börsbolag? Vi bad några förvaltare att lyfta fram en varsin aktuell favoritaktie. Viktor Henriksson, Carnegie Micro Cap AQ Group...

Erik Amcoff 18 november 2019
Värden – Carnegie Fonders hållbarhetsrapport

Värden – Carnegie Fonders hållbarhetsrapport

Hållbarhetsfrågorna står alltmer i fokus. Frågorna är sällan nya för oss då det alltid varit viktigt för oss att investera i företag långsiktigt och med begränsat risktagande. Därigenom har vi...

Hans Hedström 1 oktober 2019
Varför ser koldioxidavtrycken ut som de gör?

Varför ser koldioxidavtrycken ut som de gör?

Carnegie Fonder rapporterade per årsskiftet 2016 aktiefondernas koldioxidavtryck för första gången. För att göra det tar vi hjälp av en extern leverantör, Trucost som ägs av Standard & Poor’s. Mellan...

David Östman 29 augusti 2019