Stäng
Språk
Meny

Framtidstron återvänder till Sydafrika

Två ord sticker ut när vi idag talar om Sydafrika – förtroende och framtidstro. Sydafrika tycks ha fått tillbaka lite av båda genom valet av Ramaphosa som ANC:s nya partiledare. Det är värt många miljarder rand för ekonomin, skriver Carnegie Afrikafonds förvaltare Karin Fries i en rapport.

Sydafrika har under Zumas ledning stadigt förvärrats. Relationerna mellan företagen i landet och staten har avsevärt försämrats, makroekonomin som borde vara på bättringsväg har hållits tillbaka av låg framtidstro bland företag och konsumenter, så pass att nettoinvesteringarna i landet under 2015 och 2016 var negativa för första gången sedan åren innan apartheids avskaffande, och i internationella rankingar för hur lätt det är att driva näringsverksamhet i landet har Sydafrika fallit från plats 32 till 82. Till och med Kenya rankas högre idag.

Ständigt nya korruptionsskandaler och dålig offentlig service har föranlett allt fler sydafrikaner att tappa tron på framtiden. Den viktiga råvaruindustrin har gått på halvfart, inte bara på grund av lägre råvarupriser utan än mer på grund av osäkerhet kring regelverket för råvarusektorn och ministeriet för naturresursers agerande.

Samtidigt har Sydafrika i fem års tid haft kreditnedgraderingar hängande över sig och nu är det bara Moodys som fortfarande inte har nedgraderat Sydafrika till skräpstatus.

En nedgradering skulle förvärra statens ekonomi avsevärt, och näringslivets kostnad för finansiering skulle stiga märkbart. Dessutom tar det allt som oftast många år för ett land som fallit ned i skräpkorgen att också ta sig ur den, vilket skulle göra den ekonomiska skadan ännu större. Det har Sydafrika inte råd med på långa vägar.

Den ekonomiska krypgången vi sett på senare år skulle snarare förvärras. Kombinerat med en stor ung befolkning som tappat tilltron på ANC är det en ganska osäker cocktail som de allra flesta sydafrikaner vill undvika till varje pris.

Nytt hopp

Att marknaderna därför skulle reagera så positivt på Ramaphosas vinst i valet till ANC:s partiledarskap är därför inte konstigt. Moodys hade redan tidigare låtit förstå att skulle ”fel” kandidat vinna skulle de troligen nedgradera Sydafrika till skräp redan innan årsskiftet. Nu kommer de att vänta till efter finansministerns budgettal mot slutet av februari 2018. Sydafrika har därmed köpt sig lite tid. Med Ramaphosa vid rodret har hoppet väckts om en mer konstruktiv ekonomisk framtid för landet vilket inspirerat till hopp.

Det började ryktas om att Ramaphosa var den starkare kandidaten redan i mitten av november, och sedan dess har valutakursen stärkts märkbart, långräntorna fallit från 9,5% till i skrivande stund 8.6%. Aktier som anses räntekänsliga, så som finans- och konsumentbolag har rusat på börsen, i vissa fall så mycket som 20% på en vecka.

JSE All Share består till över 50% av aktier vars utveckling egentligen inte har så mycket att göra med Sydafrika, bolag som Naspers utgör mellan 25–30% av index och har under året helt dominerat marknaden. Den som därför tittat till index och undrat hur Sydafrika reagerat på Ramaphosas vinst, har därför kanske blivit lite besviken. Samtidigt som bank- och konsumentaktier har rusat, har Naspers fallit tillbaka, delvis på grund av att valutan stärkts, och delvis på att medie- och internetbolag som Naspers runt om vi världen har fallit efter ett starkt år. Vinsthemtagningar helt enkelt.

Aktier inom bank- och konsumtion har rusat på Ramaphosas vinst.

Då förväntningarna på Sydafrika har varit så otroligt låga har många internationella investerare varit underinvesterade, och hedgefonder har haft som standardaffär att korta sydafrikanska aktier, i stark förvissning om att en kreditnedgradering är oundviklig. Säkert har vi haft ett mått av så kallade short coverings de sista dagarna.

Väntar underverk i Sydafrika?

Vi kommer kanske få se en hel del investerare återvända till Sydafrika under 2018 men det kommer sannolikt att bero på huruvida Ramaphosa lyckas att också ”walk the talk”. Hans förutsättningar för det är sämre än många hoppats på. Det högsta ledningsrådet inom ANC består av sex personer, och samtliga är valda av partiets delegater på den stora kongressen som just var. Av de som generellt anses stötta Ramaphosa blev bara två valda till högst ledningen, övriga tre är kända Zumasupportrar (mer Jacob Zuma än Nkozi Dlamini-Zuma tro det eller ej) varför många ställer sig avvaktande till vad Ramaphosa egentligen kan åstadkomma innan budgettalet i februari, och senare under året fram till valet 2019. Många skulle vilja se honom återkalla landets president. Han skulle också behöva utse en ny riksåklagare som befolkningen har tilltro till.

Många har förespråkat förra justitieombudsmannen Thuli Madonsela. Hon är känd för att ha jagat  korrumperade och dåligt skötta institutioner med blåslampa, och hon har krävt att en domare skall tillsätta ett utskott som utreder inte bara korruptionen kring Zuma utan även den indiska familj som tycks ha nästlat sig in hela vägen till presidentämbetet. Dessa två saker skulle kunna göra underverk för tilltron till staten och ANC:s framtid i Sydafrika.

Med sådana förutsättningar skulle vi troligen också få se det lokala näringslivets investeringar komma tillbaka allt eftersom under året, samt lite bättre konsumtion i landet på ökad tillit till framtiden. Viktigt kommer också bli att man signalerar om att det budgetförslag som läggs i februari är finansierat med befintliga medel, samt ett slut på checkkrediter till de statliga bolagen. Det skulle förmodligen få Moodys att fortsätta avstå en kreditnedgradering även i februari. Allt det där är fullt möjligt att göra för Ramaphosa om han har sitt parti i ryggen, men med ett så splittrat ANC och ledningsgrupp är det fortfarande osäkert huruvida det kommer någon halvmesyr istället.

Reformer och förtroendearbete

I det långa loppet behöver Sydafrika börja implementera långsiktiga reformer samt stärka integriteten och funktionaliteten hos statliga institutioner och bolag; arbetsmarknadsreformer är bara en av det högst känsliga förändringarna som är nödvändiga och något som kanske är knepigt att genomföra före nästa parlamentsval 2019. År 2019 är det för första gången en ansenligt stor grupp väljare som föddes efter apartheids avskaffande. De är de så kallade sving-rösterna som kan avgöra huruvida ANC behåller sin starka ställning i politiken eller ej.

I lokalvalen förra året syntes det tydligt att den gruppen inte var lika benägna att rösta på ANC och ANC förlorade sin topposition i flera viktiga metropoler. Ramaphosa har alltså ett gediget förtroendearbete framför sig där han inte kan luta sig på sina meriter från fängelsetiden, utan kommer att bli bedömd på vad han gör för dem. De vill ha jobb; några vill ha fri högskoleutbildning.

Det är mot den bakgrunden man ska se Zumas sista sprattlande försök att splittra Ramaphosas allians genom att annonsera att från och med 2018 har i princip alla sydafrikaner gratis högskolestudier. Ett tilltag han inte hade talat med finansministeriet om och som gick stick i stäv med den utredning i ämnet som kom fram till att det var ouppnåeligt för Sydafrika rent ekonomiskt i dagsläget.

Bank och konsumtion gynnar Carnegie Afrikafond

Carnegie Afrikafond har under året varit investerad till dryga 50% i sydafrikanska aktier. Vi har länge haft en stor position i Naspers som trots sin otroliga uppgång i år, handlas med en substansrabatt kring närmare 50%.

Av legala skäl kan vi ju inte ha mer än 10% i fonden, så vi har svårt av den anledningen att följa med index om andra bolag inte också stiger lika mycket (Naspers har stigit över 65% i år).

Fonden har tacksamt nog inte varit investerad in Steinhoff, vilket fram till slutet av november var ett av Sydafrikas största bolag. När en stor redovisningsskandal började rullas upp föll aktien 90% och har dragit ned index på sista tiden. Så med mindre Naspers än börsen i övrig, och utan Steinhoff, har Carnegie Afrikafond istället varit investerad i bland annat sydafrikanska banker och konsumentbolag vilket gynnat fonden extra mycket nu mot slutet av året i samband med att Ramaphosa valdes till partiledare.

Vi har länge ansett att bankerna var alldeles för billiga, både ur ett sydafrikanskt perspektiv och ur ett afrikanskt perspektiv. Barclays Africa Group värderades till högre risk än både nigerianska och kenyanska banker, och en kreditnedgradering av Sydafrika har absolut legat i priset. Med en direktavkastning om 7%, stor kapitalreserv och en otroligt låg förväntansbild bland analytikerna har bolaget varit ett av våra större innehav under året då vi ansåg att aktien var felvärderad. Vi har passat på att justera ned vårt ägande lite under dagarna som varit då aktien steg 25% på bara några dagar och direktavkastningen är nu nere på 5,7%, en fortfarande god direktavkastning men kanske mer i linje med förväntan.

I mars kommer bolaget med en strategiuppdatering och vi håller det inte för otroligt att många kommer få upp ögonen för bolaget då. Konsumentaktier har också gått bra senaste tiden. Den sydafrikanska ekonomin har ett derivat större än ett på global ekonomi, därför borde det egentligen varit mycket bättre drag i ekonomin under 2017 och därmed ett långt bättre försäljningsår än vad som varit. Den låga tilltron till framtiden, och avsaknad av momentum i ekonomin då investeringarna och arbetstillfällena lyst med sin frånvaro har inte gynnat bolagen.

Positivare framtidsutsikter kommer återliva de sydafrikanska konsumenterna och vi får förhoppningsvis se lite bättre försäljningssiffror under 2018. Dessutom kommer en starkare valuta att gynna bolagens marginaler, så i dagsläget ser det ändå ut som om vi kan få två positiva faktorer med oss i ryggen.

Vi fortsätter därför att äga sydafrikanska konsumentbolag.

Många drog en lättnadens suck när Ramaphosa valdes till ANC:s president i måndags och flera är villiga att hellre fria än fälla för stunden. Med ett Kenya på återhämtning efter ett ganska uppslitande presidentval i höstas, ett Egypten som nu börjar skönja ljuset i tunneln efter ett år av smärtsamma reformer, och nu ett Sydafrika där framtidstron börjar återvända, kanske kan vi också kosta på oss att med försiktig optimism se framemot 2018 i Afrika.

Fler artiklar

Sju förvaltare listar tio aktiefavoriter

Sju förvaltare listar tio aktiefavoriter

Vem bryr sig om höstmörkret när det finns så många spännande börsbolag? Vi bad några förvaltare att lyfta fram en varsin aktuell favoritaktie. Viktor Henriksson, Carnegie Micro Cap AQ Group...

Erik Amcoff 18 november 2019
Värden – Carnegie Fonders hållbarhetsrapport

Värden – Carnegie Fonders hållbarhetsrapport

Hållbarhetsfrågorna står alltmer i fokus. Frågorna är sällan nya för oss då det alltid varit viktigt för oss att investera i företag långsiktigt och med begränsat risktagande. Därigenom har vi...

Hans Hedström 1 oktober 2019
Varför ser koldioxidavtrycken ut som de gör?

Varför ser koldioxidavtrycken ut som de gör?

Carnegie Fonder rapporterade per årsskiftet 2016 aktiefondernas koldioxidavtryck för första gången. För att göra det tar vi hjälp av en extern leverantör, Trucost som ägs av Standard & Poor’s. Mellan...

David Östman 29 augusti 2019