Stäng
Språk
Meny

Kan Xi Jinping ge det Kina vill ha?

Common prosperity – allmänt välstånd. Vad är det för fel på det? Ingenting alls om du frågar mannen på gatan i Peking. Alla vill få sin del av välståndet. Asienkännaren Gunnar Påhlson redogör för den pågående maktkampen inför november 2022 då Kina ska utse nästa ledare.

Kina har inte demokrati. Likafullt har man sedan kommunistpartiet tog över makten 1949 bytt ledare för landet på fredlig väg inte mindre än tre gånger. Deng Xiaoping, som inledde Kinas reformering 1978, utsåg Jiang Zemin till sin efterträdare 1992. Samtidigt införde han att Kinas ledare maximalt skulle kunna sitta i två mandatperioder om fem år, totalt tio år. Hu Jintao utsågs till president 2002 och efterträdde Jiang Zemin.

Gunnar Påhlson
Gunnar Påhlson, förvaltare och Asienexpert

Xi Jinping kom till makten 2012. Han är en så kallad princeling, vilket är så nära kinesisk adel man kan komma. Hans far gick den långa marschen tillsammans med Mao på 30-talet. Under kulturrevolutionen 1966–68 blev han ivägsänd till arbetsläger på landsbygden i flera år. Det framstår nu alltmer tydligt att Xis ideal formades under dessa år. Kina är idag på väg att sluta sig alltmer från omvärlden. Efter att Deng Xiaoping öppnade Kinas ekonomi mot omvärlden 1978 utvecklades Kina snabbt mot mer marknadsekonomi. Idag sker en återgång till ett betydligt mer kontrollerat samhälle med klara socialistiska ideal, en återgång till Maos röda Kina.

Åtgärder för säkrad makt

I november 2022 är det dags för kommunistpartiets ledarskikt, politbyrån, att utse nästa ledare. Även om fria val inte förekommer i Kina så har man en intern urvalsprocess bakom lyckta dörrar. Inte sällan pågår en intensiv maktkamp i det tysta.

Redan innan första mandatperioden var slut såg Xi Jinping till att rensa ut politiska opponenter inom partiet genom en väl genomtänkt och omfattande antikorruptionskampanj. Inför den andra mandatperioden minskade han antalet ledamöter i den stående politbyrån från nio till sju medlemmar. De yngsta påläggskalvarna rensades ut för att inte utgöra ett hot längre fram. De äldre medlemmarna utgör ett mindre hot, eftersom man faller för åldersstrecket vid 68 års ålder.

Man har även ändrat Kinas konstitution så att begränsningen med två mandatperioder, som infördes av Deng Xiaoping, inte längre utgör ett hinder för att sitta kvar vid makten. Allt var upplagt för Xi Jinping att bli Kinas nya kejsare. Ingen ledare i Kina har haft så mycket samlad makt sedan Mao Zedong.

Lyssna!

Marken skakar under ett av världens största fastighetsbolag, kinesiska Evergrande. Ett luftslott?

Asienförvaltaren Gunnar Pahlson är med i Sveriges Radio och diskuterar ”Kinas svar på Ivar Kreuger” tillsammans med  och Hanna Malmodin.

Tuff tid för Xi Jinping

Trots alla dessa förutseende åtgärder sitter inte president Xi Jinping säkert i sadeln.

Vi kan ju konstatera att han har haft ett visst mått av otur de senaste åren. För två år sedan, 2019, firade kommunistpartiet 70 år vid makten sedan man tog över 1949. Ett stort firande på nationaldagen den 1 oktober var planerat. I Hong Kong, som Kina återtog från britterna 1997, hade dock en kraftfull proteströrelse mot Kinas styre och ökande inflytande över den forna kronkolonin inletts samma år. Protesterna överskuggade Kinas jubileum och fyrverkeriet fick ställas in.

Kina hade satt ambitiösa målsättningar för sin ekonomiska tillväxt under perioden 2010 till 2020. På tio år skulle Kinas totala BNP dubblas i storlek. Man var på god väg. Allt som krävdes de sista två åren var en BNP-tillväxt på 6 procent per år. Återigen otur. Pandemin bröt ut i januari 2020 (även om vi nu vet att Covid-19 fanns i Kina redan i oktober 2019). Den globala pandemin bröt först ut i Wuhan i Kina och spreds snabbt över världen. Xi Jinping fick bära skulden för denna globala katastrof. Kina är visserligen ett av få länder som över huvud taget hade BNP-tillväxt förra året, ekonomin växte med 2 procent, men det stora tillväxtmålet fick skrotas.

Även handelskriget med USA, som inleddes av Trump-administrationen i juli 2018, har hämmat Kinas tillväxtkraft och skapat huvudvärk för Kinas ledare. Kinesiska företag blockeras från att köpa amerikansk teknologi och Huawei får inte sälja sin 5G-utrustning till telekommunikationsbolag runt om i världen.

Slutligen i år 2021, då kommunistpartiet firar 100 år sedan det grundades 1921, utmanas av makten av de stora framgångsrika fintech-entreprenörerna som på mindre än tio år byggt upp miljardföretag. Internetappar används dagligen av i stort sett hela befolkningen. Jack Ma, grundare av IT-konglomeratet Alibaba, kritiserar öppet det statsägda banksystemet för trögrörlighet. Andra företag som Didi börsnoterar bolaget på Nasdaq, utan myndigheternas godkännande. Detta beteende måste stävjas.

Folket i Kina kräver rättvisa

Att det blir en maktkamp inom Kinas ledarskikt, inför att nästa ledare utses i november 2022, är en säker gissning. Det är viktigt att vara populär bland folket och vinna folkets förtroende, även om det inte är demokrati. Xi Jinping är populär bland folket.

Vad vill folket ha frågar man sig?

Svaret är ren luft och rent vatten. Bättre arbetsvillkor och reglerade löner. Mer rättvisa. Ordning och reda och att man klämmer åt den utbredda korruptionen.

Under Kinas rekordår då tillväxten låg på 8–10 procent per år, övergick Kinas experiment med ”marknadsekonomi med kinesiska förtecken” i ren rövarkapitalism. Korruptionen, både bland politiker och företagare bredde ut sig. Kinas superrika och barnen till eliten (även kommunistpamparnas barn) roade sig på nattklubbarna i Peking och Shanghai. Drinkborden var fullastade med helrör med utländsk sprit och franska viner. De exklusiva bilarna av märkena Ferrari och Lamborghini stod parkerade utanför.

Sedan Xi Jinping tog makten 2013, har stora insatser mot korruption genomförts. Tillväxten har styrts om mot lägre, men mer uthållig tillväxt med högre kvalitet. Stora satsningar och investeringar har gjorts för att komma till rätta med miljöproblemen.

Kina är ett av de länder som investerar mest i förnybar energi. Man var också tidigt ute med att ställa om landets fordonsflotta mot elbilar. Allt detta vinner folkets gillande. Men det återstår en sak.

Fördelat välstånd för popularitet

Kina har idag rekordstora inkomstskillnader mellan de superrika entreprenörerna (Kinas oligarker om uttrycket tillåts), och vanliga människor med högst nominella löner. Samtidigt har levnadsomkostnaderna i samhället ökat snabbt de senaste åren. Att köpa en bostad är omöjligt för många familjer och kräver livslångt sparande, alternativt stora banklån och ekonomisk hjälp från familjen. Kinesiska familjer spenderar merparten av sina inkomster på bostad, mat och barnens utbildning.

Kinas befolkning krymper för första gången på fyrtio år. Inkomstklyftorna i landet innebär att de flesta unga familjer bara skaffar ett barn, även om fler barn nu är tillåtna. Detta utgör en utmaning för Kinas framtida tillväxtkraft. Det fattas arbetskraft i fabrikerna.

Om man analyserar de reformer och åtgärder som haglat dagligen sedan i juli, så inser man att alla åtgärder syftar till en sak. Att minska inkomstklyftorna och att fördela välståndet mer rättvist mellan medborgarna. Kort sagt, man vill skapa ett rättvisare samhälle. Det är viktigt att vara populär ute i stugorna. Det är detta som ”Common prosperity” innebär. Ett uttryck som Xi för övrigt har lånat och dammat av sedan Maos dagar.

Sociala medier hotar

Maos maktinnehav från 1949 fram till sin död 1976, byggde till stor del på en omfattande personkult kring Mao själv. Även om Xi inte har samma personkultstatus som Mao hade, så är mycket av makten idag centrerad till Xi själv. En märklig företeelse nyligen i den våg av nya reformer och direktiv som lanserats, är att sociala medier och kinesernas beundran och följande av kändisar och popstjärnor på sociala medier bannlysts.

Fler appar där skådespelare och stjärnornas popularitet rankas samt deras inkomster listas, har stängts ned. En populär tv-show, där pojkband tävlar liknande Idol, har stängts ned eftersom regimen inte uppskattar beteenden och förebilder som anses vara ”omanliga”. Flera mycket kända filmstjärnor har fått kritik och påförts stora belopp i extra skatt för sina inkomster. Det påminner lite om Sverige på 70-talet när polisen hämtade Ingemar Bergman på Dramaten, åtalad för skattebrott. Drevet går mot kända och rika människor med inkomster som sticker ut.

Detta går endast att tolka som att inga andra än Xi tillåts ha en personkult. Sociala medier, som fenomen, innebär med sin stora spridning och miljontals följare, i sig själv ett hot mot kommunistpartiets maktinnehav.

Krav på miljöutsläpp

Samtidigt innebär Kinas åtagande att bli klimatneutrala till 2060 en stor utmaning.

Under rekordåren delade staten ut beting till provinsregeringarna hur mycket de skulle bidra med till landets BNP-tillväxt. Det resulterade i att provinserna tävlade om att komma högst i rankingen, ofta genom att leverera in rena fantasisiffror för sin aktivitet. Idag har man också beting. De handlar dock om hur mycket man bidrar med för att minska energiförbrukningen och miljöutsläppen.

Provinserna får målsättningar för hur mycket energi man får förbruka. När kvoten är fylld får man skära ned i produktionen. Denna typ av ”supply side reforms” får nu effekten att Kinas stålproduktion minskar och Kina går från att vara stor exportör av stål till att bli nettoimportör. Stålpriserna stiger som ett resultat. Samma fenomen gäller nu också för cement och andra processindustrier. De stora, ofta statsägda bolagen, som får vara kvar ökar sin lönsamhet.

Slutsatsen blir att om Xi Jinping lyckas med att leverera dessa målsättningar; minskad korruption, minskade inkomstklyftor, ökad mer rättvist fördelat välstånd samt ren luft och rent vatten till medborgarna så ökar hans popularitet och hans chanser att vinna den interna maktkampen inom partiet till november 2022 ökar. Den som lever får se.


Gunnar Påhlson har investerat i Asien i drygt 30 år och förvaltar fonden Carnegie Asia

Mer om fonden

Carnegie Asia

Carnegie Asia är fonden för dig som tror på kraften i en ung och allt mer välutbildad befolkning med stort konsumtionsbehov. Nästan halva jordens befolkning bor i Asien, och trots...

Mer info
Köp fond

Fler artiklar

Chicken race i fastighetssektorn
Carnegie Asia

Chicken race i fastighetssektorn

Kinas ekonomi växte bara med 0,4 procent under andra kvartalet. Det måste vara en stor besvikelse för Xi Jinping, som satt upp ett mål på 5,5 procents tillväxt för 2022....

Gunnar Påhlson 9 augusti 2022
Marknaden har alltid rätt
Carnegie Asia

Marknaden har alltid rätt

När man studerar ekonomi lär man sig två saker; marknaden har alltid rätt och antagandet om att marknaden är effektiv och börsens prissättning utgör en korrekt och effektiv allokering av...

Gunnar Påhlson 6 juli 2022
Är kinesiska aktier billiga nu?
Carnegie Asia

Är kinesiska aktier billiga nu?

Efter att flera av Kinas större städer, inklusive Peking, Shanghai och Shenzen varit stängda i lockdown i nära två månader lättar man nu på restriktionerna i Shanghai. Befolkningens protester växte...

Gunnar Påhlson 7 juni 2022