Stäng
Språk
Meny

Voilà, vi har ett valutakrig

ECB sänker räntorna ytterligare, utökar sitt återköpsprogram och ska nu också börja köpa företagsobligationer… Låt oss njuta av festen så länge den varar, skriver Carnegie Fonders ränteförvaltare Babak Houshmand i en kommentar.

Även om den italienska ekonomin inte ger många anledningar att glädjas finns det en italienare som får hela världens finansmarknader att hoppa glädjeskutt varje gång han väljer att tala. Den europeiska centralbankens (ECB) ordförande Mario Draghis nationalitet bär ingen vikt men hans makt över de finansiella marknaderna är obönhörlig.

Förra veckans möte från ECB bjöd på ännu ett rus där man förutom att sänka inlåningsräntan och styrräntan också utökade sina återköpsprogram med 20 miljarder euro. Detta är inget litet belopp givet att det redan återköps obligationer för 60 miljarder euro per månad.

Den stora överraskningen var att man meddelade återköp av företagsobligationer, från tidigare stats- och bostadsobligationer. Låt oss stanna här en stund och fundera på dess implikationer.

När en centralbank med obegränsad tillgång till monetär expansion väljer att trycka pengar för att köpa företagsobligationer trycker man i all essens ner bolagens lånekostnader. När detta görs för stater kan argumentet vara något i stil med att lägre finansieringskostnader underlättar investeringar och välfärd och därmed gagnar befolkningen inom eurozonen i detta fall.

Djävulens advokat skulle förmodligen använda liknande argument för ett bolag där lägre finansieringskostnader leder till högre investeringstakt, fler anställda och en allmänt högre ekonomisk aktivitet.

Detta enligt den klassiska teorin om transmissionsmekanismerna via räntekanalen men via återköp så är dessa mekanismer på den starkaste av substanser.

Men vad händer om den lägre finansieringskostnaden bara leder till högre vinster som faller i händerna på aktieägarna då bolagen trots dopingen inte ser ljust på framtiden och delar ut överskottet och det överskottet finner en väg tillbaka till finansmarknaden igen i jakten på avkastning i ännu mer riskfyllda tillgångar?

Nästa farhåga är den om den moraliska risken eng. ”moral hazard”. Borde inte ett bolag betala den ränta som marknaden anser är adekvat givet dess risk utan att en centralbank syntetiskt trycker ner dess lånekostnader.

Kommer investeringsbeslut tas på rätt grunder om avkastningen på eventuella investeringar blir högre p.g.a. dessa konstlat lägre finansieringskostnader och kommer inte investeringar i högre grad skuldfinansieras?

Man försöker även att via kreditkanalen stimulera utlåning. Detta sker finurligt genom att banker får låna pengar gratis (det stämmer: gratis) och låna ut till allmänheten och företag och därmed öka aggregerad efterfrågan.

Detta ska ju som bekant skapa en högre inflation inom en överskådlig framtid och bejaka det största intresset ECB har nämligen prisstabilitet. Huruvida det fungerar och dessa gratispengar når småföretag och investeringar i realekonomin återstår att se. Den tredje mekanismen följer med av sig självt då lägre räntor bör få ner eurons växelkurs och via den kanalen skapa högre efterfrågan för europeiska produkter, man importerar inflation, helt enkelt.

Detta skapar ju huvudbry för vår centralbank som eventuellt behöver ta till yterliggare expansiva åtgärder i en ekonomi som taktar över trend. Man ska komma ihåg att bytesbalanser är ett nollsummespel där den enes bröd är den andres död och ökar efterfrågan på europeiska produkter minskar den någon annanstans vilket leder till sänkta styrräntor och lägre växelkurs. Voilà, vi har ett valutakrig.

Frågorna är många och svåra och vi har inte svaren men låt oss njuta av festen så länge den varar, bakfyllan får vi hantera när den kommer.

Fler artiklar

Värden – Carnegie Fonders hållbarhetsrapport

Värden – Carnegie Fonders hållbarhetsrapport

Hållbarhetsfrågorna står alltmer i fokus. Frågorna är sällan nya för oss då det alltid varit viktigt för oss att investera i företag långsiktigt och med begränsat risktagande. Därigenom har vi...

Hans Hedström 1 oktober 2019
”Nu är jag med i köpbesluten”

”Nu är jag med i köpbesluten”

Carnegie Fonder förstärker ränte­teamet med en ny medarbetare: Maria Andersson. Hur ser din roll ut, Maria? – Jag är analytiker och fokuserar på bolagsanalys vid investeringsbesluten. Målet är att växa in...

Kristina Flintull 21 april 2016