DECEMBER 2022

Centralbankerna börjar närma sig slutfasen av räntehöjningscykeln och inflationen har vänt ner från toppen. Har centralbankerna lyckats med att strama åt lagom mycket utan att skada den reala ekonomin i för stor grad? Analytiker fortsätter att skruva ner sina vinstestimat och makrosiffror indikerar en tydlig avmattning i ekonomin, men ser vi verkligen det i dagens prissättning?

1. Riksbanken – var god dröj. I en normal, stabil makroekonomisk miljö finns det ingen anledning att Riksbanken har sina penningpolitiska möten allt för ofta. I tider med mer turbulens, som under den senaste tiden med skenande inflation, finns det dock anledning att diskutera behovet av en ökad mötesfrekvens. Som det är nu har Riksbanken glesare mellan sina möten än såväl den amerikanska som den europeiska centralbanken. De kan förvisso agera mellan möten men signalvärdet av att agera då riskerar att bli mer dramatiskt än en justering vid ett ordinarie möte. Det kan också bli så att räntejusteringen vid ordinarie penningpolitiska möten blir mer kraftfull om de inte hålls tillräckligt ofta. Under perioden från november till mötet i slutet av april 2023 äger det enda penningpolitiska mötet
rum den 8:e februari. Återstår att se hur kraftfullt direktionen tvingas att agera då.

2. Världens börser återhämtade sig under det fjärde kvartalet. Marknaden ligger alltid före och vi tror uppgången förklaras med en kombination av raset tidigare under året är inprisat i kurserna samt en bedömning att inflationen, därmed centralbanks räntehöjningar, toppar ut i H1 2023. Dock var det mer av en bred uppgång än en techfokuserad sådan, och Nasdaq tillhörde de svagare indexen. Vi anser att pandemiåren var exceptionella för börsen med ett överskott
av närapå kostnadsfritt riskkapital. Nu är det back to basic där marknaden premierar bolag med verkliga vinster, där balansräkningar och värdering återigen har betydelse.

3. Vi fortsätter att föredra nordiska krediter som inte bara har handlats mer stabilt under månaden men också ser betydligt mer attraktiva ut. Både utifrån nivå på kreditmarginaler men också kortare löptider, vilket vi ser som fördelaktigt givet risk för fortsatt marknadsvolatilitet. Fastighetsmarknaden levererade en del ljusglimtar under månaden i form av nyemissioner och tillgångsförsäljningar där det trots rejäla prisuppgångar fortfarande finns väldigt attraktiva investeringar att göra. Vi väljer som vanligt att fokusera på de stora fastighetsbolagen som också bevisat att oavsett marknadsförutsättningar så har de rätt tillgångar och rätt kontakter för att lösa likviditeten. Balders korta hybrid som bolaget kommunicerat att de ska återlösa i början av mars handlas till exempel fortfarande till över 10 procent vilket om något måste ses som attraktivt.

4. Allt talar för att såväl den svenska som den globala ekonomin kommer att ha ett svagt år 2023. För den långsiktige investeraren finns det anledning att ändå se på framtiden med viss tillförsikt. Någon klok person lär ha sagt att det är svårt att göra prognoser, i synnerhet om framtiden. Låt oss därför hålla oss till det vi redan vet. Aktievärderingarna för ett år sedan var betydligt högre än det historiska snittet. Vid ingången av 2023 ligger värderingarna i nivå med 10-årssnittet, alltså lägre än för ett år sedan. Inflationen nådde under 2022 nivåer som vi inte sett på flera decennier, vilket medförde att inte bara aktier tappade i värde under 2022 utan även obligationer. För tredje året på 100 år sjönk både aktier och obligationer hand i hand rejält, vilket fick även defensiva värdepappersportföljer på fall. Men då många företagsobligationer nu ger positiv real avkastning om de behålls till förfall finns ändå en källa till buffert. Så även om det är svårt att se några ljuspunkter i ekonomin för närvarande är ändå förutsättningarna för en hygglig avkastning på aktie- och företagsobligationsmarknaderna betydligt bättre nu än för ett år sedan