Skogen – En plats där intressen krockar och framtiden formas

Tänk dig en morgon i den norrländska barrskogen. Solen bryter långsamt fram genom träden, dimman ligger tät över mossan och marken doftar av fuktigt barr. Det är lätt att känna friden – men under ytan finns en annan verklighet. Skogen har ett stort värde för många och är en plats där tidsperspektiv, intressen och mål som möts och ibland krockar. Här vill EU se träden stå kvar som kolsänkor. Samerna oroar sig för hur avverkning påverkar renbetet och därmed en hel kultur. Miljörörelsen kräver starkare skydd för biologisk mångfald. Industrin vill säkra råvara för papper, förpackningar och förnybara material. Aktieägarna vill ha lönsamhet och utdelning. Skogen förväntas leverera mycket till många. Och mitt i detta landskap står SCA, med ansvar för att både bruka och bevara skogen för framtiden.

Vi möter SCA:s skogsskötselchef Ola Kårén och Katarina Kolar, Head of Business Improvement and Business Control på SCA, och under vårt besök i skogarna kring Sundsvall får vi en inblick i hur SCA försöker navigera i denna komplexa verklighet. Dagen började vid en av bolagets fröodlingar, där trädens framtid bokstavligen tar form. Genom avancerad växtförädling lyckas man öka tillväxten med 10–15 procent för varje generation, det vill säga vart tionde till femtonde år. Det är imponerande siffror, men kanske ännu viktigare är att arbetet nu fokuserar på överlevnad och motståndskraft. Ett varmare klimat kräver nya strategier, och därför används redan idag frön från sydligare breddgrader för att förbereda sig för de temperaturer som väntar i Norrland om tre decennier. I en föränderlig värld är innovation en mycket viktig del i det långsiktiga bruket av skogen.

När vi senare besökte Galtströms bruk – SCA:s historiska vagga – blev det tydligt hur långsiktiga besluten i skogsbruket är. Varje avverkning, varje plantering och varje ny metod måste vägas mot ett tidsperspektiv på 50 till 100 år. Den industriella historien påminner oss om att dagens beslut inte bara formar kommande års lönsamhet, utan också skapar förutsättningar för framtida generationer.

Vi fick också lära oss att många av de arbetssätt som ofta kritiseras faktiskt har sin grund i skogens egen dynamik.

Ett exempel är veteranisering, där man medvetet skadar eller kapar delar av träd för att skapa död ved och strukturer som annars bara uppstår i riktigt gamla skogar. Detta gynnar många arter – från svampar och insekter till hackspettar – som är beroende av hålträd och murken ved. En annan metod för att bibehålla höga naturvärden i skogen är naturvårdsbränder, där man medvetet låter skogen brinna under kontrollerade former för att efterlikna de naturliga bränder som historiskt haft stor betydelse för föryngring och för att skapa livsmiljöer för brandgynnade arter.

Hyggen eller föryngringsytor, som kan upplevas brutala, kan faktiskt delvis liknas vid naturliga bränder och stormar och är ett vetenskapligt underbyggt sätt att föryngra skogen. Det betonades även att de i dag ser annorlunda ut än förr. Skogsbruket tar hänsyn genom att lämna kvar trädgrupper, högstubbar och redan döda träd för att behålla viktiga livsmiljöer. Dessutom har hyggena förändrats kraftigt de senaste decennierna: på 1980-talet kunde ett hygge vara 70 hektar stort – idag är snittet bara 7 hektar.

Det planteras ungefär 400 miljoner plantor per år i Sverige, ofta två till tre för varje träd som avverkas. Resultatet är att landets skogstillgångar stadigt växer: den stående volymen har fördubblats sedan 1920-talet och fortsätter att öka med cirka 30 miljoner kubikmeter per år. Bara omkring 1 procent av den produktiva skogsmarken avverkas årligen, medan resten får stå kvar och växa vidare.

Men trots detta finns en kvarstående kritik mot skogsbrukets påverkan på biologisk mångfald.

SCA jobbar aktivt med den frågan på många plan. Bolaget lämnar idag 30 procent av sin skogsmark för naturhänsyn, och avsätter därmed marken för miljö- och naturvärden istället för avverkning och plantering. Av detta är 6 procent så kallad frivillig avsättning vilket innebär att de självmant gör avsättningar utan att det är ett lagkrav. De tar även hänsyn till biologiska värden vid varje avverkning – genom att spara större träd och trädgrupper, lämna död ved och skapa högstubbar. Ändå kvarstår uppfattningen hos många att skogsbruket är ensidigt och exploaterande. Här möts verklighet och perception i en svår balansgång.

Det blev också tydligt att intressenternas perspektiv är djupt polariserade. För EU är träden en kolsänka. För renägaren kan skötseln av samma träd innebära hinder för renlav och vinterbete. För investeraren är de ett värdefullt kapital som ska omsättas i vinst och utdelning. För industrin är de en råvara som måste säkras för att Sverige ska kunna bidra till den gröna omställningen. Och för miljörörelsen är de en livsmiljö för tusentals arter, varav många är hotade.

SCA befinner sig mitt i denna korseld. FSC-certifieringen, som en gång var en bro mellan miljörörelsen och industrin, ifrågasätts nu från båda håll. Miljöorganisationer tycker att den är för svag, industrin att den blivit för rigid och långtgående och samerna ser brister i tillämpningen av den. Sammantaget innebär det att en väsentlig del av anpassningarna faller på SCA. Samtidigt kräver aktieägarna fortsatt avkastning – en pådrivande kraft som gör att frivilliga avverkningsstopp inte är ett alternativ.

Den komplexa verklighet vi ser i skogen är på många sätt parallell till de utmaningar vi möter i aktieförvaltning.

Precis som skogsbruket handlar kapitalförvaltning om att väga kortsiktiga krav mot långsiktigt värdeskapande. EU:s klimatkrav kan liknas vid regelverk och ESG-mål, samernas intressen vid enskilda investerares preferenser, miljörörelsens krav vid det allmänna opinionstrycket. Aktieägarens behov av avkastning är i grunden detsamma i båda världar.

Liksom skogsbruket använder diversifiering av arter och metoder för att minska riskerna, använder vi diversifiering av tillgångar i en portfölj. Liksom stormar, bränder och hyggen kan rensa och förnya skogen, kan marknadskriser skapa nya möjligheter för den långsiktige investeraren. Och precis som för SCA bygger vårt arbete ytterst på förtroende – att våra intressenter kan lita på att vi förvaltar resurser ansvarsfullt och hållbart.

Att vårda en skog i generationer kräver förmågan att se bortom kvartalsrapporter och snabba vinster. På samma sätt kräver aktieförvaltning disciplin att hålla fast vid en långsiktig strategi även när marknaden svänger. Diversifiering, tålamod och balans mellan kortsiktig avkastning och långsiktigt värdeskapande är avgörande – både i skogen och på kapitalmarknaden.

För i slutändan handlar framgång inte om att välja det ena framför det andra, utan om att navigera i spänningsfältet mellan intressen, tidsperspektiv och mål – med blicken fäst på framtiden.