Stimulanserna missar målet

Lägre inflationstryck i USA för juni (3%), gav marknaden en ursäkt att redan nu diskontera att FED inom kort aviserar att man nått räntetoppen. Dollarn visade tecken på att korrigera från toppen som en följd av denna syn. Lägre dollarkurs är positivt för de asiatiska ekonomierna och börserna. Frågan är bara om FED ger sig så lätt. Troligen kommer ytterligare en räntehöjning på 0,25 procent i september. Börserna i Asien, exemplevis Kina, drivs också av en pågående om-allokering av kapital bort från Kina. Ständiga geopolitiska konflikter med USA gör att förtroendet för att investera i Kina nu är rekordlågt.

Det är ingen nyhet att Kinas ekonomi ser mycket svag ut. Rekordsvag försäljning av nya bostäder, svag utvecklingen för exporten av varor, mycket lägre efterfrågan för konsumentvaror än väntat och rekordhög arbetslöshet för ungdomar. Detta är vad statistiken visar för de senaste månaderna. Internationella ekonomer förväntar sig klassisk stimulanspolitik, (såsom Kina styrdes fram till 2012), med satsningar på byggprojekt, infrastruktur och ökad utlåning från banksektorn. Det är bara ett problem med dessa förväntningar. Kinas nuvarande ledning tänker annorlunda. Framgång för Kinas politiker idag mäts inte i termer av BNP tillväxt och högre vinster i näringslivet. Målen handlar istället om ”common prosperity”, det vill säga mer jämlik fördelning av tillväxten till alla delar av befolkningen, samt strategiska mål som minskat beroende av amerikansk teknologi. Kina vill utveckla sin egen teknologi när det gäller till exempel halvledare.

I juli kom så slutligen en rad åtgärder för att hjälpa framförallt konsumtionen och ekonomin på fötter. Dessa handlar huvudsakligen om att förbättra utbudet av varor och tjänster, i tillgänglighet eller pris genom att vissa limiter och regleringar tas bort. Inga stimulanser via skattepolitiken eller för att öka hushållens inkomster fanns med. Man missar målet helt och hållet. Anledningen till den svaga konsumtionen är att hushållen blivit mer försiktiga och mer pessimistiska om framtiden. Detta i sin tur beror på oförutsägbara regleringar i en rad sektorer de två senaste åren samt lägre inkomster.